Sällskapet

HISTORIK ÖVER SÄLLSKAPET WÄNSKAP OCH WÄLGÖRENHET

I den tätvuxna örtagården av ystadiensiskt föreningsliv blommar arter av sällsamt och sällsynt slag, på floristiskt språk kallade rara. Inte minst säregen är den sammanslutning som heter Sällskapet Wänskap och Wälgörenhet. Den framträder i en trefaldig skepnad. Sällskapet är en ideell förening, en Gustav Adolfs-förening och en skånebetonad sällskapsklubb för herrar.

W W tillkom under en tid, då patriotism och skandinavism blommade, då också på andra håll föreningsliv bland män flammade upp. Det bildades emellertid också som en protest från samhällsgrupper, som inte tilläts vara med i det förnäma Knutsgillet. I en umgängeskrets av unga hantverkare och handlare i Ystad växte idén till sällskapet fram under våren 1832. Initiativtagare var troligen handelsbokhållaren Niclas Törner. Han blev föreningens förste ordförande. Eftersom 200-årsminnet av Gustav Adolfs död skulle firas år 1832, kopplades detta samman med föreningen. De unga männen ville ha en förebild i vänskap och välgörenhet och ansåg sig inte kunna finna någon bättre än Gustav Adolf. Hade tankarna på föreningen uppstått redan år 1818, skulle sällskapet kanske i stället ha blivit en Karl XII:s-förening, vilket ju onekligen hade passat bättre i Ystad men i dag kanske vållat problem.

Efter ett ganska besvärligt före i själva portgången blev det snart liv och stadga över sällskapet. Redan från början infördes gradtecken. Likaså härstammar ordförandepodiet och ordförandebandet från föreningens första år. En staty i gips av Gustav Adolf anskaffades år 1852. På grund av skröplighet har den skattat åt förgängelsen. År 1863 skänkte vice ordföranden, handlanden P Moberg, till W W en medaljong av guld inneslutande en skärva av Schwedenstein vid Lützen. Stenskärvan hade brutits loss av urmakaren Fr Ringman. Enligt sed bärs medaljongen vid högtidssammanträdena av ordföranden.

Under årens lopp har åtskilliga reglementen och stadgar för sällskapet antagits. I stor sett har föreningen dock behållit sitt syfte och sin karaktär genom åren. Redan från början talades det om välgörenhet efter förmåga som ett av sällskapets viktigaste ändamål. Efter några år kunde också pensioner eller understöd börja utbetalas. I samband med skråväsendets upphörande år 1846 skänkte tre hantverksskrån i Ystad, bagarna, kopparslagarna och guldsmederna sina kassor till W W. Den största donationen utgör den Ahlgrenska fonden, som tillföll föreningen år 1892. Trettio år tidigare hade sällskapet formellt blivit en pensionsinrättning. Sedan offentlig kontroll införts över sådana sammanslutningar, blev sällskapet år 1926 inregistrerat som understödsförening. I samband med ändrad lagstiftning för dessa föreningar och skärpt kontroll över dem antog sällskapet nya stadgar år 1941.

Sällskapets ekonomi var underkastad Finansinspektionens granskning. Till följd av ny lagstiftning trädde understödsföreningen våren 2017 i likvidation. Dessförinnan bildades emellertid en ideell förening, vars syfte är detsamma som understödsföreningens, dock med undantag för pensionsverksamheten.

Ett par insatser i samhället från sällskapets sida är värda omnämnande. År 1840, alltså före den lagstadgande folkskolans tillkomst, tog bland andra en del hantverkare i Ystad som var bröder i W W initiativ till en slöjdskola för undervisning i praktiska ämnen. Sällskapet blev en av stiftarna till skolan och anslog medel till denna. Slöjdskolan är ursprunget till den yrkes-

skola, Parkskolan, som senare bildades. Den förutnämnde handlanden P Moberg föreslog på årsmötet 1860 bildandet av ett skarpskyttegille. Vid mötet tecknade bröderna ett sammanlagt bidrag om 600 riksdaler för ändamålet. Under Mobergs ledning uppsattes omedelbart en skyttekår. Då Karl XV besökte Ystad år 1862 uppvaktades han av skarpskyttarna med tal och musik.

En väsentlig del av sällskapets verksamhet har varit hyllandet av Gustav Adolfs minne. Av protokoll och handlingar verkar det som om hyllningarna under åren fram till år 1900 haft karaktär av allmänna minnestal och orationer. Från och med år 1900 har däremot egentliga föredrag om Gustav Adolf eller över ämnen från hans tid årligen hållits. Under lång tid var det medlemmar av sällskapet, som svarade för föredraget. Enligt hörsägen torde gamle Odhner därvid varit en flitigt använd källa. Så småningom började sällskapet anlita historielärarna vid stadens läroverk att hålla föredragen och en rad av dem förekommer som minnestecknare över Gustav Adolf. Den första gången sällskapet tog föredragshållare utifrån var år 1936. Det är emellertid huvudsakligen  från och med 1940-talet detta skett och det har då inte sällan varit professorer eller andra lärda män från Lund, Uppsala och Stockholm.

Ett svep över gångna årens Gustav Adolf-föredrag har sitt intresse. Vice ordföranden, rektor Karl-Erik Löfqvist tecknade sju gånger med espri och elegans olika sidor hos Gustav Adolf:

T ex De kvinnor som betytt mest för honom, hans sinne för mat och dryck, andra uttryck av vasablodet hos Gustav Adolf, hans förhållande till Wallenstein och Axel Oxenstierna samt hans bild i diktarnas spegel. Ett stort antal professorer har glatt bröderna i W W med sina specialkunskaper om Gustav II Adolf och stormaktstiden. Ämnena visar, liksom Karl-Erik Löfkvists föredrag, variationsrikedomen hos Gustav Adolfs-gestalten. Hilding Pleijel talade om Gustav Adolf, trons försvarare, Eli F Heckscher, utan koncept, om hur Gustav Adolf finansierade sina krig, bland annat med hjälp av Falu koppargruva och Sixten Strömbom om Gustav Adolf i porträttkonsten. Enligt Strömbom fann Gustav Adolf inte, såsom Karl V i Tizian, en konstnär, som var honom värdig. Bengt Hildebrand gjorde i ett mästerligt föredrag en porträttstudie av Gustav Adolf, byggd på hans tal och brev, och Sigfrid Svensson föreläste om ”Kungen, folket och folkminnena”. Göran Rystad hade det ovanliga och intressanta ämnet ”Nyheter och reklam under 30-åriga kriget”. Jerker Rosén lyckades i ett utmärkt föredrag underlåta att nämna Gustav II Adolf vid namn. Armin Tuulse valde för sitt högtidstal ”Gustav II Adolfs hem, slottet Tre kronor” och Carl Herman Hjortsjö slutligen fängslade bröderna med ”Drottning Kristina – gravöppningen i Rom”. Genom det sistnämnda föredraget tillät sällskapet ett ämne något vid sidan av Gustav Adolf. Så skedde också, när intendenten Gertrud Serner-Petrén ingående talade om ”Gustav Adolfs dotter Kristina – en drottnings och en utställnings eftermäle”.

Detta var andra gången en kvinna höll högtidsanförandet. Det första var då rektor Margareta Hedenskog vältaligt belyste Gustav Adolfs uppfostran och utbildning såsom en grund för hans kungagärning. Två föredrag hade en speciell karaktär. Författaren Frans G Bengtsson formade sitt tal närmast till en essä om sin syn på hjältekonungen och byråingenjör Anders Franzén berättade om regalskeppet Wasa, dess förlisning och bärgning.

Även några amatörer har vågat sig upp i talarstolen – en var Hans Johansson, sällskapets ordförande, som år 1945 i ett föredrag om Gustav Adolf vid Lützen bland annat omnämnde hur olyckliga omständigheter förde med sig att slaget inte kom att hållas den 5 november eller tidigt den 6 november. Det skulle då ha utkämpats utan Pappenheims medverkan och säkerligen ändat med en katastrof för Wallenstein och kanske besparat Sverige den tragedi, som vi förknippar med namnet Lützen. Hans Johansson återkom år 1978 med ett ingående föredrag om von Königsmarck, en stormaktsätt med sällsamma öden. En annan är järnhandlaren Nils Törnblad som på grundval av sina stora kunskaper år 1959 briljant talade om skottar i Gustav Adolfs armé. Han återkom år 1976 med slaget vid Wittstock och år 1984 med slaget vid Breitenfeld. Kontraktsprosten friherre Kjell Barnekow bidrog med ett föredrag med titeln ”Vår tids kyrka inför minnet av reformationen och Gustav II Adolf” som präglades av ekumeniska tankegångar.

Sina jubileer har W W firat särskilt högtidligt. År 1882 gjordes det bland annat en kantat tonsatt av brodern August Körling och i solopartierna sjungen av brodern Salomon Smith. Till 100-årsdagen förelåg en minnesskrift utarbetad av läroverksadjunkten Victor Fredborg, flitigt anlitad föredragshållare i W W. Vid 125-årsjubileet höll överbefälhavaren general Helge Jung högtidstalet. Som ämne hade han, signifikativt, valt: ”Gustav Adolf, en svensk ledargestalt”.

Vid 150-årsjubileet år 1982 var professor Erik Lönnroth högtidstalare över ämnat ”Gustav II Adolf som förebild för Gustav III”. Bland 1980-talets föredragshållare kan ytterligare nämnas professor Stig Strömholm, som 1983 talade över ämnet ”den karolinska donationen, Gustav II Adolfs donationer till Uppsala universitet” och professor Kjell Å Modéer 1985 över ”Kulturhistoriska strövtåg i Pommern”. 1986 talade sällskapets ordförande översten av 1:a graden Jean-Carlos Danckwardt över ämnet ”Gustav II Adolf, det karolinska artilleriets fader”. Professor Alf Åberg talade 1988 om ”Folket i nya Sverige” och 1989 var dåvarande chefen för krigsarkivet, sedan chef för riksarkivet, fil dr Erik Norberg festtalare.

Ämnet var ”Gustav II Adolf och politiken i Baltikum”. 1990 gästades sällskapet av docenten Margus Laidre från universitetet i Tartu (tidigare Dorpat) grundat av Gustav II Adolf. Han talade över ämnet ”Gustav II Adolf och den svenska tiden i Estlands historia”. Laidre blev sedan Estlands ambassadör i Stockholm. 1991 gästade riksarkivarien Sven Lundkvist sällskapet och talade över ”Sveriges krigsmål under 30-åriga kriget”. 1992 talade docenten vid Lunds universitet Sverker Oredsson om ”Gustav Adolfs liv efter Lützen”. 1993 talade arkivrådet vid Riksarkivet Kari Tarkiainen över ämnet ”Hugg på – finnar i Gustav II Adolfs här”. 1994 var f universitetskanslern Carl-Gustav Andrén högtidstalare över ämnet ”Lärdom och imperium – stormaktstidens satsning på kunskap i ett europeiskt perspektiv”.

1995 höll professorn vid Lunds universitet Folke Bohlin ett bejublat musikaliskt kåseri med titeln ”En dag under 30-åriga kriget”, ett tonmåleri av Christian Teilman.

1996 talade förste intendenten vid Vasamuseet fil dr Hans Soop över ämnet ”Gustav II Adolf och Vasaskeppet som kungligt propagandamedel”.

1997 var professorn vid Lunds universitet Lars Österlin högtidstalare över ämnet ”Gustav Adolfsminnet ur europeiskt perspektiv”.

1998 talade fil dr Björn Ryman från Uppsala, forskare vid Svenska kyrkans forskningsråd med ämne ”Westfaliska freden 350 år – följder för Europa i dag”.

1999 var universitetslektor Gert Jeppsson från Lund festtalare med ämnet ”Gustav II Adolf och det Skånska fälttåget 1612”.

År 2000 hölls högtidstalet av sällskapets vice ordförande, teol dr Gert Nilsson. Ämnet var ”Martin Luther – portalgestalt till svenskt 1600-tal”.

Vid högtidssammankomsten 2001 talade professorn vid Lunds universitet Göran Hermerén över ämnet ”Lärda allusioner och nödvändiga förnuftsövningar: något om stormaktstidens konst och filosofi”. Professorn vid Lunds universitet Rolf Henriksson talade år 2002 över ämnet ”Gustav II Adolf – ett offer för dåtidens miljötänkande”. År 2003 återkom så professorn Folke Bohlin och höll ett liksom år 1995 bejublat anförande, den här gången med titeln ”6:e novemberdagens sånger”. Året därpå talade en av sällskapets medlemmar, översten av första graden Stig Edgren, över ämnet ”Gustav II Adolf som militär strateg och taktiker”. 1:e intendenten vid Armémuseum Thomas Roth talade år 2005 om ”Troféer och krigsbyten – minnen från den tid då ärat ditt namn flög över jorden”. Följande år talade åter en av sällskapets medlemmar, den här gången översten Evert Persson. Han talade om ”Slaget vid Borst under Horns krig”.

Med anledning av sällskapets 175-årsjubileum år 2007 utdelades 25.000 kr till universitetslektorn Gert Jeppsson för att täcka en del av kostnaden för utgivandet av en skrift.

Vid årshögtiden det året var det åter dags för en av sällskapets medlemmar, nämligen adjunkten Curth Sjöholm. Han talade över ämnet ”Maktskifte i Baltikum. Tyska Orden och den svenska stormaktens födelse”. Året därpå förelåg så Gert Jeppssons bok, med huvudrubriken ”Vintern när svenskarna eldade upp Ystad”, färdig i tryckt skick och vid årshögtiden talade han över detta ämne. År 2009 talade ännu en av sällskapets medlemmar, hovstallmästaren Hodder Stjernswärd. Ämnet var ”Svenskarnas erövring av Prag år 1648”. Professorn emeritus Bengt I Lindskog talade år 2010 om ”Kunglig läkekonst under tidig svensk stormaktstid”. Året därpå talade journalisten och författaren Ingvar Bengtsson över ämnet “Myter och människor i det skånska ödesdramat”. År 2012 återkom så adjunkten Curth Sjöholm och talade det året om ”Kusin Sigismund och det svenska stormaktsbygget”. Följande år talade överläkaren Ido Leden om ”Fältmarskalken Lennart Torstenssons liv och sjukdomshistoria”. År 2014 höll författaren Gunnar Wetterberg ett mycket uppskattat anförande, ”Alla tiders Axel. Om Axel Oxenstierna, Sveriges rikskansler 1612-1654.” Året därpå höll professorn Dick Harrison ett likaledes mycket uppskattat anförande, ”Historien om trettioåriga kriget.” Konst- och antikvitetsexperten Peder Lamm höll år 2016 ett tal med rubriken ”Svenska krigsbyten tagna under 1600-talet”. År 2017 talade ledamoten av Svenska Akademien Horace Engdahl över ämnet ”Makten och sanningen. Drottning Kristina som författare”.
Följande år talade professorn Kristian Gerner om ”Sverige och Ryssland under 1600-talet”. Juris doktorn Frank Orton talade år 2019 över ämnet ”Lag och ordning i stormaktstidens Sverige”.

Som synes har föredragen täckt in ett flertal aspekter på 1600-talets Sverige under Gustav II Adolfs tid. Styrelsens strävan är att hålla hög akademisk klass på högtidsdagens föredrag.

Åtskilliga äldre W W-bröder har väl hört över 25 föredrag om Gustav Adolf.

Det kan nämnas att numera avlidne medlemmen Stig Wilén övervarit 50 högtidssammanträden.

Fram till år 1995 ägde högtidssammanträdet rum på Hotel Continental du Sud, numera i Siriuslogens lokaler.

Sällskapets uppgift som ”pensionsinrättning” har under årens lopp förändrats i takt med penningvärdets utveckling och upphörde som ovan nämnts år 2017. Pensionsbeloppet utgjorde 20 kronor per år och fick på senare tid ses som en symbolisk relik av en svunnen epok i vår sociala historia. Den årliga tillströmningen av nya medlemmar vittnar om ystadbornas intresse för bevarande av en unik kulturtradition.

Sällskapet hade vid millennieskiftet 274 medlemmar, varav 70 var pensionstagare.

Borgmästaren Hans Johansson som varit ordförande sedan år 1943 efterträddes 1983 av lagmannen Sven Braun. 1988 övertogs ordförandeklubban av översten av 1:a graden Jean-Carlos Danckwardt som år 2000 efterträddes av advokaten Leif Björnberg. I januari 2013 efterträddes Leif Björnberg av sin bror, redaktören Staffan Björnberg.

Med högtidsdagarna har sällskapets bröder, såsom Frans G Bengtsson i middagstalet år 1943 uttryckte det, ”I många decennier firat sin retroaktiva nationalkänsla”.

Också för vänskapen har W W haft sin betydelse. I W W:s hägn har många vänskapsband knutits fasta över gåsen, rödvinet och kille-leken.